Per och Harry Hare

Per är rätt så underlig ibland... Ni som har träffat min andra hälft vet att han är rätt så kräsen. En morgon så gick det upp för mig att han är väldigt bekväm och något lat. Det här hände...

För att jag behöver gå ut med killarna innan jobb går jag upp en timme före Per. När han ligger och drar sig så klär jag på mig, äter frukost och går morgon prommis. Vi kommer in igen när Per är på sluttampen av frukosten. En morgon säger han "Måste du lägga in osten i plastpåsen, jag får ju ingen ost då" Ehhh... Ost och smör står framme till Per och tydligen är han så trött på morgonen att han inte orkar ta ut osten ur påsen om jag laggt i den igen efter jag tagit på morgonmackan. Lat, bekväm eller bara väldigt trött??? Men jag slipper ju att lägga osten i påsen och det blir 10 sek mera mys av hundar på moronkvisten så egentligen så klagar jag inte...

Nu till Harry Hare.

I morse under prommisen gick Roy i "senilsnöre" (flexi koppel) och Drago lös. Det brukar vara harar i en annan närbelägen park men idag hade haren bestämt att flytta sitt revir. Ser Drago skutta iväg och brevid är en skugga med ljusa bakfötter... Hans fart var inte allvarligt snabbt men oroväckande nära en hares hastighet. Hummar lite och stampar med foten i marken innan jag får igång tankeverksamheten och faktiskt kallar på honom. Snälla Drago säger "VA! Ska jag inte valla??" och avbryter för att kolla in mig för att verkligen se om det är allvar. Stoppade handen i fickan och vips så kom grabben tillbaka och vi kunde efter snask fortsätta vår runda. OM detta skulle vara Roy, ja, då skulle Salabackes harbestånd minskat med en individ... och flertalet människor skulle vakna, titta ut genom fönstret och se en VÄLDIGT arg skåning ryta på en, antagligen minimal liten mask på marken vid namn Roy! Kanske tur att man skaffade sig en vallhund som kan vara lös även i harbestånd.